onsdag 8 februari 2012

Gaming to learn

Det finns många ute i världen som funderar på hur vi kan få skolan att engagera så mycket som datorspel gör. Eller hur vi i skolan kan dra nytta av det informella lärande som sker i spel för det formella lärande som sker i skolan. 

Problemet blir förstås detta: Spel är konstruerade primärt för nöje. Allt det lärande som sker (och det är mycket) är en biprodukt. Så fort ett spel konstrueras med fokus på lärande, så tenderar det att bli mindre lockande, framför allt för äldre barn (det finns fantastiska lärande spel för små barn). 

Jag har lärt mig otroligt mycket genom spel. Jag är bättre på engelska än jag skulle varit utan spel. Jag har tänkt mer på filosofiska frågor om livet och döden, minnen och hur en identitet skapas när jag spelat Planescape: Torment och Baldur's Gate än någonsin gjort i skolan eller universitetet. Jag har lärt mig mer om ledarskap och konlifktmedling som guildledare i Everquest 2 än i skolan. Jag har lärt mig mer om samarbete och kommunikationsstrukturer i större grupper genom quester och raider i onlinespel än under lärarutbildningen. Jag har hållit matematikkunskaper vid liv och har en bättre förståelse för marknadsekonomi genom att tillverka och sälja saker inom spelvärldarna. Och jag har blivit en bättre pedagog genom att handleda andra spelare genom dessa spel, skriva guider om hur aspekter av dem fungerar och läsa andras guider när jag inte själv vet. 

Men jag har lagt otroligt mycket tid på spel för att lära mig allt detta. Nej, jag tycker inte att vi ska flytta in datorspelen i skolan. Inte i någon större skala. Självklart ska datorspelen finnas där som ett element - som exempel av kulturella yttringar och som föremål för diskussion och analys. Datorspel är inte i sig någon undermålig kulturell yttring - det är en fantastisk form. (Någon som påstår att en roman av Läckberg eller Dan Brown på något sätt skulle vara en högre kulturell form än Planescape: Torment har inte spelat mycket datorspel). Men det vi ska lära av datorspel är att vi kanske ska ändra skolans belöningssystem att mer likna datorspelens. Att vi kan utnyttja den digitala teknikens möjligheter att ge snabb feedback i undervisningen. Khan Academy har ett system för matematikundervisningen som jag tycker är mycket intressant. 

Jane McGonigal pratar om hur vi kan utnyttja spel här, och har en hel del bra poänger. Gabe Zichermann ger även han exempel på hur vi kan tänka här. Båda är värda att lyssna på. 

1 kommentar:

  1. Väldigt intressant inlägg om spel och lärande, med massor av bra länkar.

    Kul att läsa om dina egna erfarenheter kring detta och jag , som själv inte spelat så många datorspel, men följt mina söner under en längre tid kan intyga att det tar lång tid att lära sig saker genom dataspel - längre än vad många tror för de är ofta väldigt komplexa. Det som spel är bra på är också att hålla motivationen på topp under lång tid - speldramaturgin tror jag vi som jobbar med undervisning kan lära oss en hel del av och belöningar som är kopplade till prestation, lite då och då under lång tid - istället för enbart i slutet (tentamen).

    Även jag gillar Khan Academys idéer och tror på snabb återkoppling som något som förstärker lärandet och då kan ett datorprogram var helt suveränt att använda.

    Hälsningar!
    Margareta

    SvaraRadera