Vi anser att frågan om IT i skolan måste hanteras på olika nivåer. Dels krävs en grundläggande kunskap om hur man kan nyttja IT i skolan men för att utvecklingen inte bara skall bli ett fokus på vad tekniken kan göra för mig utan fokusera på hur pedagogiken kan utvecklas krävs det utbildning och forskning/analys inom området. (s.19)Ovanstående tycks mig egentligen som en självklarhet, men med tanke på debatten i media och hur det resonerats på skolor omkring mig i dessa frågor, så bör det kanske påpekas igen. Och igen. Och igen. Teknikens införande i skolan är inget självändamål. Självklart måste först och främst den införlivas i pedagogiken, men på sikt så bör ju tanken vara att pedagogiken ska utvecklas med införandet av IT! Det finns en del forskning om detta, men det bör komma mycket mer under de närmaste åren.
Men nu till huvudämnet för dagen. Lärplattformar. Som en del av kursen så har jag nu varit inne och kikat på Blackboard, Sakai och Moodle. Jag har också tittat lite närmre på Bilda (KTHs lärplattform), och har förstås mycket refarenhet av First Class som används på Värmdö Gymnasium där jag arbetat de senaste åren. Jag har också tidigare läst och satt mig in i en del av dessa, plus till exempel Fronter, Schoolsoft och Google Apps.
Min första tanke när jag tittar igenom dessa plattformar är att de flesta har väldigt likartad funktionalitet, och att fokus trots allt ligger på informationsförmedling. Även om det finns bra verktyg för kommunikation, så är det få av lärplattformarna som inbjuder till det. Det finns också en viss brist i funktionalitet för de web 2.0-verktyg som diskuterats tidigare, även om det verkar finnas mer av det i Foronter än i exempelvis Moodle eller Blackboard.
Mina egna erfarenheter av First Class på skolan är att det fortfarande används främst som ett informationsverktyg. Skolledning lägger ut dokument och mail till lärare och elever, lärare till sina klasser och elever. För några lärare och vissa klasser så används mer. Det kan bli livliga diskussioner i konferenser, man kan undervisa på distans via chattfunktioner eller skapa gemensamt innehåll via dokument (tyvärr med det ständigt återkommande utropet MEN STÄNG DOKUMENTET DÅ!!! så att nästa person kan skriva något).
Varför verkar inte lärplattformarna kunna fånga upp den typen av diskussioner som jag faktiskt har sätt på facebook? Där en elev ställer en fråga, några 'gillar' frågan för att uttrycka att det är en viktig fråga som de också undrar över och andra elever ger sig in och diskuterar sig fram till ett svar. Är det för den icke-inbjudande designen, eller är det helt enkelt så att en lärplattform kommer ha svårt att få till den sortens diskussioner just för att den är så djupt förknippad med skolan? Eller är det för att man inte vill visa så mycket osäkerhet i ett forum där läraren också befinner sig? Vi har en förödande rädsla för att misslyckas i vårt skolsystem (hela vårt samhälle), som jag inte har tid att gå in på här (men för intresserade, ta en titt på Ken Robinson här, här eller här för en liten liten del av problemet).
Jag har en stor tilltro till open source-lösningar, och jag tror att mycket gott kan komma den vägen vad gäller lärplattformar. MEN, jag ser ett fundamentalt problem med lärplattformar, som jag snart ska komam till. Först vill jag citera Jan Svärdhagen och Eva-Lena Embretsens rapport igen:
Det är vår uppfattning att det är bara några få kommuner som genomgripande lyckats med sin implementering av lärplattform i skolan där de flesta lärare och elever nyttjar lärplattformen dagligen och på olika sätt kommunicerar med varandra. Kanske kan det vara så att lärplattformar i sin nuvarande funktion och användningsområde har spelat ut sin roll och att det finns anledning till att ta ett nytt grepp i frågan om lärplattformar?[...] Att arbetet med att införa lärplattformar inte har gett de effekter man hoppats på kan också berott på att IT-avdelning och skolförvaltning inte alla gånger har förstått varandras verksamheter. (s.18)Den stora frågan är väl vad vill vill ha ut av vår lärplattform. Är det bara ett informations- och kommunikationssystem? Nej, då skulle vi inte kalla det för en lärplattform. Idén är alltså att det ska vara ett pedagoiskt verktyg för att understödja elevernas lärande. Som jag redan poängterat är en viktig aspekt av detta förstås att lärarna får fortbildning, och att det bedrivs forskning på hur IKT kan förbättra pedagogiken, . Men det finns fortfarande ett fundamentalt problem, och det är att vi försöker få in alla IKT-verktyg vi behöver under ett paraply, ett system. Ett one-size-fits-all-system (i alla fall en hel skola). Och jag tror inte att det går. Jag tror att i framtiden så kommer vi behöva ha en rad olika pedagogiska IKT-verktyg, från en rad olika producenter. Detta är en utav anledningarna till att jag gillar tanken på Google Apps som grundsystem. Det fyller infomations- och kommunikationsbehovet för skolan, och erbjuder en rad funktioner (delade dokument, bilder och filmer, google sites, socialt närverk i form av google+ även om det inte är konkurrenskraftigt med facebook i nuläget). Men det är också väldigt anpassningsbart. Du kan använda samma konto för youtube, blogger och en rad andra siter, det finns bra stöd för dessa olika funktioner för smartphones. Detta är fortfarande inte heltäckande, men det är å andra sidan inte tänkt att vara det heller. Ett aber förstås. Google är ett stort, internationellt företag, och sådana är alltid läskiga.
Jag kan inte sia för mycket om framtiden. Men jag är ytterst tveksam till att lärplattformarna kan utformas för att täcka det behov som vi kommer att ha när pedagogiken utvecklas att inkorporera möjligheterna med IKT. De kan dock fungera som en bra övergångsfas.
Det som tilltalar mig mer är personliga lärmiljöer. Jag skapade ett konto på symbaloo, och blev genast lite förälskad i det systemet. Jag måste utforska det vidare, men min initala tanke var - ja det är ju så här det ska fungera! En personlig lärmiljö, där eleven själv bygger upp en startsida med de verktyg som hen behöver i undervisningen - och där till exempel google apps skulle kunna utgöra en del av verktygen, om inte annat de som står för kommunikations- och informationsbiten av skolans system. Skolan kan ge en grunduppsättning som bör finnas där, och sedan får eleverna i samråd med lärare och klasskamrater bygga på med bra verktyg som wikispaces, tyda, NE, facebook eller annat som passar.
Detta är mer ad jag ser som framtiden - inte bara för en lärmiljö för skolan, utan kanske också för ett sätt att navigera internet som lärare eller privatperson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar