Jag är en 31årig gymnasielärare i Svenska och Engelska, som just nu tar en liten paus för att plugga. Detta är min blogg för kursen Digital kompetens och lärande, där jag diskuterar IKT och skolväsendet.
Sociala nätverk i undervisningen då? Facebook fungerar tyvärr mest som ett störande element i undervisningen. Visst används facebook av eleverna för undervisningen - klasser har egna sidor där de diskuterar uppgifter och frågar varandra om hjälp - men alltför ofta så är facebook ett distraherande moment i undervisningen. Frågan är om det skulle bli mindre störande om vi för in undervisningen på facebook? Kan vi utnyttja facebookberoendet för vår egen agenda att förbereda eleverna för den verklighet de ska verka i?
Jag vet faktiskt inte. Jag gillar Facebook på många sätt, men användarvillkoren och sättet siten styrs på gör att jag backar lite för att använda den alltför mycket i undervisningssyfte. Kanske ska vi lära oss av strukturerna i stället, och lägga upp skolans lärplattform på ett liknande sätt i stället, så att kunskaperna från facebook kan användas för att känna igen lärplattformen.
Twitter är lite för begränsat för mig personligen att använda i undervisningen - men för skolan som helhet tror jag det är alldeles utmärkt som informationskanal om inställda lektioner, och annan information som annars står på informationstv:n på skolan. Om denna information twittras så kan den komma snabbare till eleverna via deras mobiler.
Har faktiskt aldrig använt delicious förut. Jag visste att det fanns, men det är först nu jag fått anledning att prova, och jag kan se poängen med det! Jag vet inte huruvida jag kommer bli något dedikerad deliciousanvändare, men jag tror jag ska försöka använda det ett tag i alla fall och se om det faller mig i smaken.
Wikipedia är kanske en av de mest omdiskuterade siterna i skolan. Hur bra är den som källa? När får man använda den? Hur?
Som uppslagsverk betraktat är wikipedia helt klart ett utav de bästa som finns. Men det är klart det finns faror. Det gäller att vara källkritisk... Men på ett sätt kan det faktiskt vara lättare att få eleverna att vara källkritisk till wikipedia, när de väl vet hur det fungerar, än mot till exempel NE. Man förstår att det som står i wikipedia kan vara fel, eftersom det är skrivet av användarna - medan det som står i NE borde vara rätt - det är ju skrivet av experter.
Jag har använt wikitekniken i undervisningen några gånger, när vi läst klassiker i engelskan. Klassen har då fått bygga en wiki kring den klassiska litteraturen - vilket jag måste säga har fungerat mycket bra! Eleverna har tyckt om det, och det var väldigt praktiskt för mig att jag kunde gå in under tiden och titta igenom, se vem som har skrivit vad och när, och se revisionerna efter att någon kommenterat på en sida. Jag tror väldigt mycket på wikitekniken i skolan - som på många sätt bara är en utvidgad version av delade dokument á la Google docs som jag skrivit om tidigare.
Som lärare älskar jag youtube. Det är bland det bästa som finns, och jag använder youtube minst en gång i veckan, oftare i vissa moment. Det är oslagbart att när man håller på med retoriken kunna hoppa inpå youtube och visa ett klipp på Dr King, JFK, Palme, Obama eller Tage Danielsson. Det är underbart att kunna visa en kort föreläsning av någon som kan bra mycket mer än vad jag kan! Jag äslakr youtube, och jag älskar TED.com. Att låta Jim Fallon föreläsa om psykotiska mördare för klassen när vi håller på med ett Crime-tema i engelskan, eller diskutera Ken Robinson och vikten av att våga göra fel i skolan, och vad som är problemen med skolsystemet som vi verkar i.
Jag har använt youtube med eleverna även för att skapa innehåll. Vi hade ett projekt om härskartekniker, och jag och min kollega tyckte att de exempelfilmer som fanns om dessa var dels ganska dåliga, och dels inte heltäckande (vi hittade bara de fem ursprungliga teknikerna, inte de senare). Således lät vi våra två klasser göra egna, bättre filmer för att exemplifiera härskarteknikerna. Roligt, uppskattat och användbart! Varje grupp fick i uppdrag att göra en pedagogisk film om sin härskarteknik, som resten av klassen skulle lära sig ifrån.
Ja. Jag vet att IKT liksom så mycket annat i historien är något av en pendelrörelse. Men det gör mig en aning irriterad att diskussionen så ofta måste bli extrem. Antingen är datorer farligt och eleverna kommer sluta kunna skriva för hand, kommer inte lära sig läsa, stava...
Men som lärare mycket intresserad av IKT så stör den andra extremen nästan mer. Att man tror att pennan, pappret, boken har spelat ut sin roll. Eva-Lotta Kastenholm (rektor på Tegelhagens skola) säger till DN att " Jag tror inte att pennan kommer att finnas på sikt". Och det är så dumt.
Kommer pennans betydelse att minska allteftersom allt mer av vårt dagliga arbete sker digital? Absolut, den processen har pågått länge. Men försvinna? Inte inom någon överskådlig framtid. Pennan och pappret är enkla, praktiska och för enkla skisser, korta anteckningar ofta oslagbar. De flesta företag som jobbar med gränssnittsdesign, gör sin första design av en ny hemsida med just penna och papper. Man börjar inte digitalt, utan analogt.
Jag vill ha in mer IKT i skolan. Jag tycker att varje elev ska ha en dator, åtminstone i högre årskurser. Jag tycker att datorn ska vara en naturlig del av varje kurs, och ett naturligt verktyg att användas när det passar. Men det är förstås inte alltid! Det måste finnas variation, och man behöver kunna använda en vanlig, enkel penna.
Sollentuna i stort verkar ha en lite mer balanserad syn på saker, enligt DN och SvD. Alla ska ha tillgång till dator, men det är lärarnas ansvar att se till att det blir en balanserad användning, och en varierad undervisning.
Till sist en notis om digitala böcker. Vi kommer behöva ha vanliga pappersböcker i undervisningen så länge det rent tekniskt är jobbigare att läsa på en skärm än en bok. Detta är inte på grund av ovana, utan finns biologiska faktorer som gör att vi inte kan läsa lika fort på en skärm som i en bok. Skärmen är också begränsad eftersom det är svårt att läsa i solljus till exempel (sitta och tentaplugga i vårsolen någon?). Nej, det gäller inte kindle och andra läsare med den tekniken, men då måste vi ha både en dator per elev och en e-boksläsare á la Kindle, och det finns inte pengar till. Det finns inte pengar till den digitala utvecklingen som vi behöver.
Ah well. Ville bara skriva om detta. Ska återgå till kursbloggeriet nu.
Internets främsta framsteg, i mina ögon, är förstås den fantastiska möjligheten till kommunikation. Internets framväxt har förändrat våra kommunikationsmönster och de möjligheter vi har för att samarbeta över distans. Jag tycker det är helt fantastiskt att vi har alla dessa möjligheter till kollaborativt arbete där människor över hela världen samarbetar för att bygga programvara, informationsdatabaser eller helt enkelt spela tillsammans.
Sålunda tycker jag att Google Docs (och dylika tjänster - tog mig en titt på Zoho för kursens skull eftersom jag redan använder Googles tjänst) är fantastiskt. Att slippa maila dokument fram och tillbaka och hålla reda på revisionsnummer. Att kunna samarbeta i ett dokument samtidigt är underbart. Jag vet inte hur många gånger vi suttit på jobbet och förbannat den person som lämnat ett gemensamt dokument öppet så att ingen annan kan skriva i det, för att vårt system inte tillåter fler än en redigerare åt gången.
Jag har länge velat använda Google Apps i undervisningen, men har inte riktigt haft tid och energi att rådda med det. Men att kunna lägga upp dokument som hela klassen kan skriva i och redigera när de vill. Som de gemensamt kan göra föreläsningsanteckningar i eller använda för att förbereda sig inför prov. Att slippa maila uppgifter fram och tillbaka hela tiden utan helt enkelt kan dela dokumenten när så behövs, och så kan jag som lärare gå in och kommentera under processen - utan att behöva tjata om att få in utkasten.
Jag vet att det inte skulle fungera så smärtfritt. Det finns alltid problem med alla arbetsformer, och skulle det även med google docs.
Jag har också använt mig en del av Flickr som lärare. Det jag främst tycker om med denna tjänst är att det är lätt att se vilka bilder man får använda och hur. Det går att söka efter bilder med viss licens - så underlättas den ständigt återkommande problematiken med om man bryter mot upphovsrätten. Detta är definitivt en hjälp för eleverna när de ska skapa presentationer eller behöver bilder av olika skäl, eftersom upphovsrättsdjungeln inte är helt lätt att hitta i.
Next: Youtube. Ska bara titta på youtubes historia och lite annat först :-)
Ordning är till för idioter,
Genier behärskar kaos
/Sett på otal kaffemuggar och annat genom åren
Faktum är att jag mest tror att vi har ordning på olika sätt och på olika aspekter. Mitt skrivbord hemma, och mitt arbetsbord på jobbet, ser alltid ut som bombnedslag. Papper, böcker överallt, och det är ett under att jag någonsin hittar någonting. Jag tittar ibland på mina arbetskamrater och avundas deras förmåga att hålla ordning.
I datorn däremot, har jag mappsystem där allt ska in på rätt plats, taggar i mailen (i den privata; jobbmailen har tyvärr varit begränsad till mappsystem än så länge, så där har jag haft en mängd mappar i stället). Jag har exceldokument med celler som automatiskt färgkodas utefter vad jag skriver i för resultat för uppgift och elev. Jag har nästan aldrig mer än tio olästa mail, och de allra flesta sorteras snabbt in i rätt mapp för arkivering eller åtgärd. Mina arbetskamrater tittar ibland på mig, och avundas min förmåga att hålla ordning.
Men ett problem på allas läppar, som forskar om internet i alla fall, verkar vara hur man ska lyckas hitta någon form av ordning i internet. Är det detta web 3.0 kan utlova? Jag är tveksam. Jag tror, som Michael Wesch lite signalerar i en kortfilm (se nedan) att det är användarna som kommer behöva skapa ordningen gemensamt. Och den ordningen kommer vara ganska kaotisk och framför allt individuell.
Ett sätt är förstås RSS. Jag har inte använt RSS jättemycket än så länge, men jag börjar så smått nu. Min Reader följer än så länge bara Neil Gaiman, Omvärldsbloggen, The Escapist och några andra som jag gärna vill se när de uppdaterat, och som jag inte besöker varje dag. Jag lade till andra sidor från början, bland annat DN, men insåg snabbt att de sidor som uppdateras sällan kommer att drunkna i DNs RSS-flöde. Sålunda tror jag att min personliga internetordning kommer att använda sig av RSS för just dessa sidor som inte uppdateras dagligen och som jag vill se när de gör det. Dock ser jag inte riktigt poängen med att ha RSS för en så tätuppdaterad sida som DN, som då blir mer överskådlig om jag går till deras webbsida i stället.
Så. För min yrkesroll då? Jag komemr definitivt använda RSS, oavsett om mitt yrke blir en återgång till lärare, IKT-pedagog eller någonting annat. Det är ett väldigt bra sätt att hålla koll på sidor som omvärldsbloggen, som jag annars måste komma ihåg att gå in och titta till med jämna mellanrum för att se om där kommit någonting nytt. Eller skolverket, som inte är världens bästa kommunikatörer och därför kan vara bra att man påminns när det händer någonting på deras hemsida.
För eleverna då? Ja, kanske kommer lärare i framtidens skola ha egna kurshemsidor, eller bloggar, där de uppdaterar med jämna mellanrum. Varje elev kan då ha ett RSSflöde för sina studier, och se när varje lärare skriver någonting nytt. Överskådligt, kommunikativt och enkelt.
Så. Nu ska jag mysa ett tag med min katt. Och titta på honom, och avundas honom att han inte behöver hålla ordning, i detta kaos.
Först ut bland de så kallade web 2.0-verktygen är förstås bloggen.
Det har gått något av en explosionsartat inflation i bloggar de senaste tio åren. Jag tror jag startade min första blogg själv omkring 2003, men jag fastnade aldrig särskilt mycket för just den formen av skrivande. Jag skrev på Lunarstorm, på Författarcentrums skrivarklubb och andra ställen, men just bloggen blev aldrig riktigt min grej då. Dock gillar jag tanken med bloggar, och även om det är svårt att hitta i djungeln av dem, så finns det ett gäng som jag följer.
Huvudfokus för den här bloggen är förstås IKT i undervisningen, och vad gäller bloggar för detta ändamål så har jag ännu inte prövat det ordentligt. Visst har det funnits som en del av ett par projektarbeten, men inte mer organiserat än så. Jag skulle gärna vilja, men har backat på grund av tekniska begränsningar. Men jag tror på formen. Jag skulle gärna se att alla elever har en blogg för undervisningsändamål, där de kan reflektera över lektioner, kommentera varandras reflektioner, och där även vissa uppgifter kan göras och publiceras för läraren att läsa.
Jag läste också för något år sedan om en lärare som skapat en blogg med sin klass där de fick skapa egna karaktärer, och rollspela olika situationer på bloggen. Det lät mycket intressant, men tyvärr hittar jag inte länken just nu.
Jag tror att bloggen kommer vara en naturlig del av undervisningen i framtidens skola, och jag ser den främst som en plats för reflektion och diskussion.
onsdag 18 januari 2012
Så. Termin nummer 15 som universitetsstuderande. Denna gång blir det Psykologi 1 samt Digital kompetens och lärande 1. Det ska bli spännande, och förhoppningsvis lärorikt.
