Det har varit väldigt intressant att plugga igen under våren. Och väldigt lärorikt.
Efter några år som lärare och som mycket intresserad av hur skolan behöver förändras för att möta det nya samhället, så har det varit mycket fascinerande att få studera både Psykologi på SU och en distanskurs i digital kompetens och lärande på KTH. Den senare kursen har försökt att föra en pedagogik som utnyttjar informationssamhällets resurser, medan undervisningen på Psykologi 1 inte verkar ha ändrats nämnvärt sedan tryckpressens intåg i vår historia.
Varför har vi på universitetsnivå fortfarande kurser som är baserade på och knutna till enskilda kursböcker? Där en gammal tenta kan vara i det närmaste omöjlig att lösa, ty de hade ju en annan bok på den kursen. Jag kände mig inte så beroende av en enda bok ens på kursen "Moby Dicks", och den kursen handlade ju i grunden om just en enskild bok! Borde vi inte nu, i informationssamhället, ha universitetskurser som är utformade så att de frågor som ställs och tas upp kan besvaras utifrån en mängd lika böcker? Visst bör finnas rekommendationer om bra grundböcker - men varför vara så begränsade?
Den andra kursen har en helt annan pedagogisk grundsyn. Vissa föreläsningar ska man titta på, absolut, och en hel del litteratur finns att tillgå och rekommenderas, men ingenting är specifikt knutet till en bok eller föreläsare. Frågorna och verktygen står i centrum, sedan är det upp till dig som studerande att använda lämpliga informationskällor. Områden ska gås igenom, examinationer göras, och kraven är knappast lägre än vad de är på Psykologin, men de är klart annorlunda.
Det gör mig närmast förbannad när jag tittar på vissa tentafrågor, och inser dels att jag måste gissa hur mycket de vill att jag ska utveckla den frågan för att få full poäng, och dels att för att hela gruppen av studenter ska få så bra resultat som möjligt så ska vi lära oss likadant, läsa samma böcker och se samma föreläsningar. Varför?
Jag misstänker att kursansvariga skulle uppmuntra oss att läsa saker utanför kursen, att ifrågasätta, dra paralleller till andra vetenskapliga discipliner och allt det som jag vill göra. Bara vi håller oss inom ramarna vid examinationerna. Jag har hört flera vid institutionen klaga på skolan (grund- och gymnasieskolan) och att de inte förbereder ungdomarna på universitetsstudierna, att studenterna inte gör bra föreläsningsanteckningar på sina handouts, att vi bara fokuserar på tentan och inte på kunskapen. Jag undrar - hur kan folk tro att studenter ska fokusera på kunskap, på att fördjupa sig, utveckla, diskutera och interagera, när pedagogiken till synes bara har ett enda mål: att överföra kunskap och examinera via salstenta.
Detta var en mycket nyttig termin. Jag har förstått att min pedagogiska grundsyn och Psykologiska Institutionens ligger väldigt, väldigt långt ifrån varandra. Men så är PIs pedagogik den mest traditionella jag någonsin varit med om också. På 15 terminers akademiska studier har jag aldrig varit med om en så extremt traditionell pedagogik. Det var nyttigt för mig att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar