Kunskap vs betyg - eller varför är det så svårt att arbeta progressivt?

Som projektarbete i kursen om IKT så bestämde jag mig för att försöka starta en wiki i Kognitionsdelen av Psykologi 1. Jag är medveten om att jag i detta läge agerar som student och inte som lärare, och därför måste förlita mig på att några av mina medstudenter ser mervärdet i att arbeta på detta sätt. Wikin är startad, och jag har själv renskrivit mina föreläsningsanteckningar där. En dryg vecka in i projektet är det tyvärr ingen annan som gjort någonting i wikin. Samtidigt som jag är lite nervös för att det hela ska bli ett totalt misslyckande, så känner jag också att jag måste leva som jag lär: misslyckaden är en nödvändighet för att utvecklas, och jag får i så fall utgå ifrån det och fundera över vad jag måste göra annorlunda.

En aspekt av det hela är informationen. Jag skickade ut ett massmail och postade på facebookgruppen att jag gjort wikin och varför, och bjöd in alla att bidra till den - men jag kanske borde gått ut muntligt med det också. En annan aspekt är tentapluggsmentaliteten som vi alla vet präglar vårt utbildningsväsen. Faktum är att tentan inte är förrän om en månad, och därför är det inte många som lägger mycket tid på kursen nu. Eftersom tentan är det som gäller för betygen, så är det där allt fokus ligger för de allra flesta. Laborationen som ligger som ett krav för godkänt blir också därefter - de flesta kommenterar dessa moment med "det är ju bara för godkänt" och lägger ambitionsnivån därefter. Det är synd, eftersom det är i dessa moment som vi har någon form av frihet i hur vi lägger upp examinationen.

Jag kan tänka mig att det blir aktivitet i wikin när tentan närmar sig, liksom i facebookgruppen som även den är ganska död just nu. Men jag kan inte låta bli att undra: Varför är detta den kunskapssyn vi vill ha i vårt samhälle? Det är ju på detta sätt vi har konstruerat våra undervisningsinstitutioner, så jag antar att det är så här i (kollektivt) vill ha det, och att jag är i minoritet som tycker att det är destruktivt för vårt samhälle, vår kreativitet och kunskap.

Om jag skulle arbeta med wiki i undervisningen på gymnasiet igen, så skulle jag nog försöka se till så att alla arbetade med den löpande, och antagligen göra det återkommande och inte bara under ett moment. Jag tror fortfarande på arbetssättet, men jag måste tänka om i implementeringen.

TED-ED

Jag älskar TED.

Jag tror inte detta kommer som en chock för någon som känner mig...jag har spenderat otaliga timmar med att titta på fascinerande, förundrande, vackra och inspirerande presentationer. Jag har använt en hel del utav dem i undervisningen, och även den vägen tipsat en forskare om en presentation som tangerar hans forskning, och som inspirerade honom.

Så kompletterades TED med TEDx - lokala, mindre konferenser som inte alltid håller samma kvalitet, men som definitivt fått fram en del presentatörer som ändrat min syn på världen.

Nu kommer så TED Education - ett initiativ som ska para ihop fantastiska lärare med fantastiska animatörer och skapa en bank av lektioner som hela världen kan se gratis. Om TED lyckas, om om de gör det bra, så kan det bli ytterligare en del i att bana vägen för framtidens skola. Ty det är den vägen vi måste gå - åtminstone delvis. Vi har resursbrist i skolan, och vi kommer troligtvis inte få mer pengar. Så då måste vi hjälpas åt, globalt, att utbilda för framtiden.

TED har ett bra etos att bygga på, och jag tror de kan lyckas göra detta bra. Jag hoppas det, och jag hoppas att det inte hindras av byråkrater och politiker (det är ju gratis, då måste det vara dåligt...).

Reflektioner från framtidens läromedel 2012

Under tisdag och onsdag förra veckan så besökte jag konferensen Framtidens Läromedel i Uppsala. Det var två dagar med idel föreläsningar, utställare och en workshop på onsdageftermiddagen. Här är lite sammanfattyningar av mina intryck:

Keynote av Marcus Blom, VD för insiktsfabriken. Marcus pratade om hur situtuionen i Sverige ser ut, våra styrkor och svagheter och om framtiden. Han sade bland annat att, med tanke på hur världen förändras mot att bli en alltmer föränderlig arbetsmarknad så: "en konstant föränderlig värld kräver konstant föränderliga lärare". Det är en tuff utmaning. En som jag gillar, men inte känner att jag haft riktigt tid att möta under de arbetsförhållanden som råder. Marcus pratade vidare om hur skolan måste förändras, och att digitala verktyg som Khan Academy, Grockit, Airylabs med flera kan vara en del i det. Han poängterade framför allt fyra starka trender:

• Gamification - skolan bör lära sig av spelvärlden (vilket jag skrivit om tidigare i min blogg)
• Tutoring - Marcus tyckte dock att denna bör hållas ett öga på, eftersom den tenderar att öka klassklyftorna, vilket ju förstås är helt fel väg att gå. 
• Adaptive learning
• Flipped classroom

Skolans ledord för att vi ska kunna vara ett konkurrenskraftigt samhälle i framtiden bör vara Innovation, Kreativitet och Entreprenörskap. 

Den andra föreläsningen jag var på var Ann-Marie Körling, som pratade om hur man kan spelga samtiden i sitt klassrum. Det som hon pratade om som jag tyckte var aktuellt var just det här med varför måste vi ta bort något? bara för att vi för in datorer, behöver vi väl inte ta bort pennan? Detta tycks ju som en självklarhet för de flesta, förutom media och Björklund...

Körling pratade också om att skolan måste vara en mötesplats,. vilket jag håller med om. det är mötet som är viktigt att skolan ger. information kan inhämtas på annat håll, men mötet, diskussionen, reflektionen och handledningen kan det inte på samma sätt. 

Flera talare pratade om olika webverktyg, såsom bloggar, hemsidor, wiki, weebly med mera. En som jag tyckte var väldigt intressant var läraren som arbetat med att göra iPhonespel om vikingatiden med sina elever. Lärorikt, otroligt motiverande, och ger ett resultat som går att ta på när eleverna ser att det faktiskt är folk i Kina och USA som spelar deras spel!

Khan Academy kom upp ett flertal gånger under konferensen, överlag väldigt positivt. Själv så älskar jag Khan Academy - men dess främsta vinst tycker jag inte ligger i att stötta oss eller våra elever, utan att det ger möjlighet för miljoner ungdomar som inte har möjlighet att gå i skolan, att ändå lära sig matematik från grundläggande nivå till avancerad. De behöver internetuppkoppling, men det finns allt större möjlighet till detta även i de fattigaste områdena i världen.

Onsdageftermiddagen så gick jag på en workshop om IT-system i gymnasieskolan, ledd av några personer från IT-gymnasierna. Det pratades lärplattformar - vad det är, vad som bör ingå och de för- och nackdelar som de hade erfarenhet av för olika system. Kontentan av eftermiddagen var nog egentligen att inget system gav helheten - de fungerade bra som administrativa system, men behövde kompletteras med pedagogiska. Och jag tror att det är så det kommer att vara - ett administrationssystem för betyg, närvaro och sådant, och sedan andra system utöver detta för pedagogiken. Det skulle förstås vara trevligt om man kunde ha samma användaruppgifter till alla system!

Även den eftermiddagen kom Google Apps upp, och överlag så är alla som provat att jobba med google apps i undervisningen positiva till det - Google ligger helt enkelt före i stort sett alla andra vad gäller möjligheter till kollektivt lärande.

Sammanfattningsvis så var det två givande dagar som gav mig visst hopp för svensk skola - det börjar hända saker. Men det går trögt, och jag saknade fortfarande visioner på konferensen. Det mesta var sådant som jag redan provat på och jobbar med, och jag skulle vilja sett lite mer framtidsvisioner. Läromedelstillverkarna som var där har äntligen börjat röra på sig och fattat att digitala läromedel är inte bara inscannade böcker som man kan skriva kommentarer i, utan så mycket mer. 

Datorer och läsförmåga

För ett litet tag sedan diskuterades surfplattornas vara eller icke vara i skolans lägre åldrar, men nu kommer vi till vad jag nog ser som en viktigare fråga att lyfta.

Att läsförmågan i vårt samhälle gått stadigt neråt under en ganska lång period är ett mycket välkänt faktum. Att detta är delvis på grund av tv, datorer, tv-spel är faktiskt ganska självklart. Monica Rosén säger i DN att hon är "jättebekymrad över att barn inte längre hamnar i bokslukaråldern. Den vill man inte att någon ska missa."

Är detta ett reellt problem? Ja. Jag är inte lika bekymrad som vissa verkar vara, men det är en aspekt som skolan, och samhället, måste arbeta med. Vi läser i mångt och mycket inte på samma sätt, och inte lika stora mängder text, som tidigare.

Men rubriken är, som rubriker oftast är, riktigt idiotisk. Rubriker ger ett kausalt samband mellan datorer och sämre läsning, och verkligheten är förstås inte så enkel. Det är inte datorerna i sig som är boven - utan snarare hur de används, både i skolan och på fritiden. Skola och föräldrar måste se till så att ungdomar läser, men vi måste nog också acceptera att den mängd läsning som många utav oss hängav oss åt när vi växte upp, kommer vara ett undantag i framtiden. Läshastighet och läsförståelse kommer kanske aldrig upp till de nivåer de varit, men kanske behöver inte lika många den förmågan lika mycket heller. 

Tycker jag att det är synd? Ja, på sett och vis. Jag älskar att läsa. Jag undervisar för fan i litteratur och språk, och jag vill förmedla den underbara världen till ungdomar. Men jag älskar datorspel också, och det är en konstform som är fullständigt idiotiskt att avfärda. I valet mellan en genomsnittlig svensk deckare och valfritt spel från Bioware, Bethesda, Black Isle eller Sid Meier, så skulle jag säga att spelet är mer lärorika och många gånger bättre för den kognitiva utvecklingen än boken. Ja, det finns mycket dåliga spel, liksom det finns massor av dålig litteratur och film. Men det finns också rent geniala verk inom alla konstformer.

Böcker är bara en kulturform, och text är en form av informationsutbyte. Texten är inte längre nödvändigtvis den främsta bäraren av information och historia, och då mindre tid kommer att spenderas på den så kommer även läsförmågan att gå ner. Vi som är verksamma inom skolan måste se till så att den inte går ner för långt, men vi kan inte heller blunda för att världen förändras, och att även andra färdigheter är viktiga. Informationsvågen kommer att förändra vårt samhälle och vår värld, antagligen på sett som vi har svårt att förutse, och vi måste försöka hitta balansen i den förändringen. Vi måste kompensera för att folk läser mindre utanför skolan, och troligtvis därför läsa mer i skolan. 

Läsförmåga är fortfarande den enskilt viktigaste faktorn för att klara studier framför allt på högre nivåer. Men den är inte lika allrådande som tidigare.